Besök på Bridge School


Vår grupp, om sju personer från Djupdalsskolan och Brageskolan, besökte på måndagen 31/10 Bridge School som ligger i Islington i norra London. Bridge School är en kommunal specialskola med ca. 160 elever. Inriktningen är mot elever med autism och autismspektrumstörning, stora inlärningssvårigheter och grava inlärningssvårigheter. Skolan har elever från 2 – 18 år. Skolans äldre och yngre-delar ligger på två olika ställen och bägge delarna är samlokaliserade med vanliga (“mainstream schools” var begreppet som skolans rektor använde). Detta för att möjliggöra samarbete och inkludering.

Lokalerna, både för de yngre och äldre eleverna var väldigt fräscha. Kanske inte så konstigt med tanke på att man flyttade in i lokalerna för 4,5 år sedan. Det är en multikulturell skola med 35 länder representerade om man räknar både barn och personal.

Skolan har också en “Outreach”-service där pedagoger från Bridge School åker ut till andra verksamheter och ger stöd och handledning till elever och personal. Bridge School har även ett Training Centre för skolans egen personal samt personal utifrån. Den verksamheten ger vinst och de pengarna går tillbaks till verksamheten.

Vårt besök började på Primary School-delen där vi togs emot av skolans rektor, Penny Barratt. Hon inledde med att berätta om skolans bakgrund och tankarna bakom verksamheten. Hon  svarade även på våra frågor kring hur det engelska skolsystemet ser ut.

Rektorn nämnde att man minskat ner på dokumentation för hon menade att detta inte får bli en börda för personalen. Man sätter upp mål för varje elev och dessa utvärderas kontinuerligt och ofta. På väggarna i klassrummen kunde man se exempel på elevscheman för skoldagen och dessa scheman bestod av bilder.  Personaltätheten var hög. I Primary School-delen kunde en grupp på 8 barn ha 1 lärare + 3 lärarassistenter.  Detta varierar och hon nämnde att det även kunde vara 1 personal/barn.

Efter den muntliga introduktionen då vi även bjöds på mycket gott kaffe visades vi runt i skolans lokaler.

P.g.a sekretess så blev vi ombedda att ej fotografera några elever. Det första klassrummet vi kom till bedrev en mycket fascinerande sinnesträning. Eleverna som satt i rullstolar och några stod i ståskal var placerade i en ring mitt i rummet. Samtidigt som suggestiv musik med mycket trummor spelades upp så gick personal runt och sprayade vatten samt skapade luftströmmar med stora solfjädrar. En lärare/personal läste upp en berättelse vilken stämde in med musiken och den övriga atmosfären. Man såg att eleverna var mycket fängslade av de olika sinnesintrycken.
Vi stannade inte så länge för hur diskreta och tysta vi än försökte vara så märkte man att eleverna blev störda av vår närvaro. I flera av klassrummen använde man Activboard. Det var dock något som rektorn påpekade att man diskuterat hur och hur mycket man ska använda detta hjälpmedel. Det kan lätt bli så att man använder Activboarden för att eleverna ska sitta stilla utan att det egentligen har ett pedagogiskt syfte.

Skolan hade flera extravaganta faciliteter som var sponsrade av en rad olika sponsorer.  Skolan hade en egen populär terapibassäng, i taket hade de riggat med en ljus och ljudanläggning. I anslutning till bassängen fanns ett duschrum med lyftar och duschsäng.

Skolan hade en välordnad skolgård indelad (med stängsel) i olika sektioner.

Det fanns ett mörkt rum samt även ett Snozelanrum, där man kunde och uppleva med alla sinnen, ex vattensäng, rör med bubblor. Tyvärr användes inte rummen just när vi var där så vi kunde inte se rummen i full funktion.

Vi besökte även den andra delen av skolan, där de äldre eleverna gick.  Vi fick en rundvandring genom hela skolan. Den bestod av flera våningar. Vi blev imponerade av säkerhetstänket. Utrymningsvägar var väl utmärkta, och det fanns speciella maskiner som kunde föra ned rullstolar nedför trapporna vid brand eller annan händelse då hissar ej fungerar. Brandmattor vid varje trappa så att man lätt kan föra ned personer för trapporna. Vi fick även “skriva in oss” som besökare när vi kom till skolan, så att de hade kolla på alla personer som vistades i byggnaden.
Skolan hade en träningslägenhet som de använde för att träna ADL. Eleverna fick lära sig genom att träna på de olika momenten. ex.träna på att åka kommunalt, handla,bädda och ära sig om hur man blir så självständig som möjligt. Det fanns ett konstrum där de skapade fantastiska konstverk.
Skolan hade även ett träningskök där de lärde sig att laga tre rätters middag. Många av dessa specialrum hade tillkommit med hjälp av sponsorpengar från t.ex. BBC och andra företag.

Sammanfattningsvis var besöket på Bridge School både intressant och givande. Skolans hela upplägg kändes både genomarbetat och ambitiöst, särskilt på den del där de yngre eleverna går.

http://www.thebridgelondon.co.uk

Annonser

Om Ida Söderman

Jag är svenska som andraspråkslärare i grunden och utbildad IT-pedagog och jobbar som utvecklingsledare på Futuraskolan med skolor och förskolor i stockholmsområdet. Jag gillar modern teknik och jag brinner för språk och språkutvecklning. Detta är en perfect match i mina ögon. Jag gillar Google drive, iPads, datorer, Youtube, sociala medier, forskningsförankring, nytänk, omtänk och choklad.
Det här inlägget postades i London. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s